1 Mos.25: 29-34. En gång när Jacob höll på att koka soppa, kom Esau hem från marken, alldeles utmattad. Han sade till Jacob: "Låt mig få äta av det röda, det röda du har där, för jag är helt utmattad." Därav fick han namnet Edom. (Edom betyder "röd") Men Jacob sade: "Sälj din förstfödslorätt till mig." Esau svarade: "Jag är ju nära att dö. Vad har jag då för nytta av min förstfödslorätt?" Jacob sade: "Ge mig din ed på det." Han gav honom sin ed och sålde sin förstfödslorätt till Jacob. Och Jacob gav honom bröd och linsoppa. Esau åt och drack, steg sedan upp och gick sin väg. Så litet värdesatte Esau sin förstfödslorätt.

Esau ser till sin omedelbara situation, han är hungrig och utsvulten. Han vill ha mat, bli mätt och belåten. Omedelbart skall detta ske. Esau ger upp sin förstfödslorätt och med den välsignelsen, som förstfödslorätten bär med till honom. Esau tänkte inte på framtiden. Hans mål var mat, nu. Kosta vad det kosta ville.

Och hur är det med dig och mig? Är vi beredda att överge målet för våra liv och låta mörkret stjäla det som Gud har planerat för oss? Att låta den nuvarande situationens oro eller andra problemfyllda omständigheter ta över i våra liv?  Är vi beredda att sälja ut våra välsignelser för ex: pengar, makt, stolthet, kändisskap o s v. Bara för att få vara "på toppen" i världen ett slag. Är vår snabba tillfredsställelse viktigare än löftet om evigheten tillsammans med Gud.

Mat.4:1-4. Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att frestas av djävulen. ( djävul: grek, diabolos betyder "förtalare, anklagare") Och när han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter, blev han till sist hungrig. Då kom frestaren fram till honom: "Om du är Guds Son, så befall de här stenarna bli bröd." Jesus svarade: "Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som ut går från Guds mun."
v. 8-11. Därefter tog djävulen honom upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet. Och han sade: "Allt detta vill jag ge dig, om du faller ner och tillber mig." Då sade Jesus till honom: "Gå bort Satan!   (hebreiska, satan betyder "motståndare") Ty det står skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du tjäna." Då lämnade djävulen honom, och se, änglar trädde fram och betjänade honom.

Jesus ger inte upp sin förstfödslorätt för att omedelbart fylla sin tomma mage och stilla sin hunger. Han avvisar också erbjudandet att få bli härskare och få makt över alla riken på jorden. Utan han har sina ögon och sitt hjärta fästat vid framtiden och på Guds löften. Livet tillsammans med Gud, Skaparen, Pappa, var viktigare för Jesus än att vinns världslig berömmelse för en tid.

Hur är det med oss? Vågar vi lita på Guds löften och vandra mot det okända som vi ofta bara har en vag aning om? Eller skapar vi vår egen säkerhet så vi känner oss trygga, tillfreds och mätta i magen? Säljer vi ut vår rätt som Guds barn för pengar? Vad är våran "skål med soppa"? Gör vi som Jesus och väljer Pappa eller väljer ???

Heb.6: 16-20. Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar. Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat är, bekräftade han sitt löfte med en ed.Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten, dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt.